Imorgon är det skarpt läge. Alltså när det gäller dagis. Nu är inskolningen över och jag ska lämnas på allvar.
Det gick till en början inte alls att få mig att sova på dagis, men via vagnen ner på madrassen funkade det plötsligt en dag. Därefter gick det lätt att somna på madrassen också.
Jag gråter lite när mamma och pappa lämnar mig, och ibland när jag känner mig lite vilsen, men annars stortrivs jag. Speciellt utomhus springer jag runt som om det vore min egen bakgård.
Fröknarna intygar att även om jag inte pratar, så är jag väldigt kommunikativ och förklarar tydligt vad jag vill. När jag vill gå ut kommer jag med skorna, när jag vill gå upp till övre gården pekar jag och frågar och inväntar fröken Sonjas svar. I fredags lät fröknarna mig själv "visa vägen" efter maten och då gick jag och tvättade av mig och pekade sedan och berättade att fröken Karin skulle hämta napp och snutte ifrån min låda i tamburen. När jag fått dem, gick jag raka vägen till madrassen och somnade ganska omgående. De säger att jag är smart, och det har de ju rätt i! .-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar